Elektronikskatt

En grönmålad skatt som aldrig borde införts

Sedan lagen om skatt på kemikalier i viss elektronik, den så kallade elektronikskatten, infördes den 1 juli 2017 har skatten mött hård kritik från såväl expertmyndigheter som branschen. Elektronikskatten snedvrider konkurrensen, är administrativt betungande och saknar positiva miljöeffekter. Trots det har regeringen valt att i flera led försvåra för företag i form av höjda skattenivåer och ökad administration.  

En utgångspunkt i miljöpolitiken måste vara att använda effektiva styrmedel med verklig positiv effekt för miljön, något som elektronikskatten inte bidrar till. Sverige ligger i världstopp när det gäller insamling och återvinning av elprodukter. Farliga ämnen ska naturligtvis förbjudas eller begränsas, men lagstiftningsarbetet behöver fortsatt ske på EU-nivå, där det får effekt på riktigt.

Med elektronikskatten förefaller regeringen söka skatteintäkter till statskassan framför något annat. En omotiverad och grönmålad skatt med obevisade miljöargument är fel väg att gå. Det riskerar att undergräva förtroendet för både vårt skattesystem och politiken, och gynnar inte miljön. Elektronikskatten borde aldrig införts – nu måste den avskaffas. 

Regeringens avsikt med elektronikskatten

Kemikalieskatteutredningen fick i uppdrag att analysera behovet av nya ekonomiska styrmedel på kemikalieområdet och vilken typ av ekonomiskt styrmedel som hade bäst förutsättningar att vara verkningsfullt och kostnadseffektivt. Huvudmotivet för dessa ekonomiska styrmedel skulle enligt utredningens kommittédirektiv vara att minska förekomsten av eller risken för exponering och spridning av miljö- och hälsofarliga ämnen från olika varugrupper.

Utredningen valde att ta fram förslag som minskar förekomsten av farliga ämnen i människors hemmiljö. Detta motiverades i betänkandet med att studier har visat att vanliga källor till farliga ämnen i människors hemmiljö är flamskyddsmedel i elektronik, till exempel i tv-apparater, datorer och telefoner, men redan i remissrundan skrev Skatteverket i sitt remissvar att ”skatten bedöms inte vara kostnadseffektivt utformad”.

Nya skattesatser sedan 1 januari 2024

  • Skatten beräknas på varornas vikt och är 12,02 kronor per kilo för vitvaror och 174,90 kronor per kilo för övrig elektronik.
  • Skatten begränsas till maximalt 543,53 kronor per vara.
  • Det finns möjlighet att göra avdrag på skatten om vissa delar av varan inte innehåller någon brom-, klor- eller fosforförening.
  • Läs mer hos Skatteverket: Skattesatser och exempel på hur skatten beräknas | Skatteverket

Skattens skada har ökat kontinuerligt

Sedan skattens införande har skattesatserna höjts vid ett flertal tillfällen utan någon utvärdering om skattens effektivitet som miljöstyrmedel. Skatten har dessutom höjts årligen sedan sitt införande genom en indexering med hänsyn till förändringen i kpi. I budgetpropositionen för 2017 gjorde regeringen bedömningen att skatten och dess utformning bör ses över och uppdateras med jämna mellanrum. Ett drygt halvår efter att skatten införts riktade riksdagens skatteutskott ett tillkännagivande till regeringen om att utvärdera de samhällsekonomiska effekterna av elektronikskatten. Under det efterföljande året uppmanade riksdagen regeringen vid två tillfällen att genomföra utvärderingen, men först i november 2019, drygt två år efter att skatten införts, gav regeringen Skatteverket och Kemikalieinspektionen i uppdrag att utvärdera skattens effekter.  

Vad utvärderingen av skatten visade 

Utvärderingen riktade skarp kritik mot skatten. Bland annat bedömdes det att skatten inte var kostnadseffektivt utformad, att den inte lett till minskad förekomst av ämnen som skatten avsåg minska och att den inneburit höga samhällskostnader. 

  • ”Skatten bedöms inte vara kostnadseffektivt utformad”
  • ”Utvärderingen har inte kunnat fastställa att förekomsten av klor, brom och fosfor i flamskyddsmedel har minskat i människors hemmiljö till följd av kemikalieskatten.”
  • ”Den substitution som genomförts hittills med skatten som drivkraft har därmed varit begränsad och inneburit höga initiala samhällskostnader.”
  • ”Den administrativa bördan av kemikalieskatten för de skattskyldiga upplevs vara relativt hög i jämförelse med andra styrmedel.”
  • ”Utvärderingen visar att skatten förts över på konsumenterna i form av högre pris på elektronikvarorna.”

Trots kritiken från utvärderingen har regeringen föreslagit ytterligare två höjningar av elektronikskatten. Regeringen senaste förslag om att förenkla elektronikskatten ger dessutom minskade möjligheter till avdrag för företag som arbetat aktivt med att ersätta farliga kemikalier. Därmed minskar incitamenten att övergå till miljöanpassade alternativ. 

Tre skäl varför skatten måste avskaffas 

1. Skatten driver inte mot miljömålen 

Syftet med elektronikskatten när den infördes var att minska användningen av farliga kemikalier i människors hemmiljö, att stimulera producenter att använda mer miljövänliga alternativa kemikalier i sina produkter och bidra till att uppnå det nationella miljömålet en giftfri miljö. Det är en ambition de flesta kan skriva under på. Som påvisats i Kemikalieinspektionens och Skatteverkets utredning har skatten inte bidragit till att uppnå miljömålen då den i stort inte förändrat användningen av flamskyddsmedel i elektronik. Samtidigt är den inte kostnadseffektiv, har ökat priserna för konsumenter och är administrativt betungande för företagen. Dessutom förekommer det i princip inte någon uppföljning och kontroll från myndigheterna om vilka kemikalier som faktiskt återfinns i produkterna. 

2. Skatten minskar säkerheten i elektronikprodukter och främjar farliga ämnen 

Det som också glöms bort i sammanhanget är att ämnena som beskattas fyller ett viktigt syfte. De ämnen som beskattas med elektronikskatten är vanliga i flamskyddsmedel och finns i produkterna för att göra dem brandsäkra. Det finns hårda säkerhetskrav på elektronikprodukter som inte bör tummas på.  

Den svenska skattelagen utgår ifrån antagandet att alla additiva flamskyddsmedel utgör en högre risk för konsumenterna eller miljön än reaktiva/polymera flamskyddsmedel, vilket inte är fallet. Det finns bevisade exempel av additiva flamskyddsmedel av tredjepartsbedömningar som visar på god miljö- och hälsoprofil. En ytterligare orimlig effekt av elektronikskatten är att även produkter som är helt fria från de angivna ämnena beskattas och alltså inte slipper skatten. Det försvårar användningen av säkrare ämnen vilket leder till så kallad falsk substitution eftersom kända och säkrare ämnen beskattas medan några dokumenterat farliga alternativ inte beskattas.

3. Skatten är ineffektiv även sett till statsbudgeten 

Givet den massiva kritiken som elektronikskatten mött och de tydliga bevisen på skattens ineffektivitet samt bristfälliga utformning förefaller skatten endast vara en grönmålad skatt vars sanna syfte är att inbringa skattepengar till staten. Även om skatten har inneburit ett hårt ekonomiskt slag mot elektronikbranschen har den heller inte genererat så mycket pengar till statskassan som regeringen hoppats på. När skatten infördes bedömde regeringen att den skulle tillföra cirka två miljarder kronor årligen, men det faktiska utfallet har blivit mellan 300 och 600 miljoner kronor lägre per år.  

Branschen varnade tidigt för att miljönyttan skulle utebli och att skatten skulle leda till dyrare elektronikprodukter. Sammanfattningsvis borde skatten aldrig införts, och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att finna argument för varför skatten ska behållas. Det är därför hög tid att elektronikskatten avskaffas. 

Att fasa ut farliga ämnen kan göras på andra och bättre sätt 

Den svenska elektronikbranschen ligger i framkant med sitt hållbarhetsarbete. Sedan producentansvaret infördes 2001 ligger Sverige i världstopp när det gäller insamling och återvinning av elprodukter. En viktig nyckel till framgången är det effektiva insamlingssystem som producenterna skapat i samarbete med kommunerna. Sverige har en välutvecklad återvinningsindustri och tack vare den kan all demontering och miljösanering av de insamlade produkterna ske inom landets gränser. Över 80 procent av all hemelektronik materialåtervinns och ytterligare tas om hand genom 10 till 15 procent energiåtervinning. Branschen tar redan ett stort ansvar.

  • Sverige ligger i världstopp gällande insamling och återvinning av elprodukter. 
  • 80 procent av all hemelektronik materialåtervinns. 
  • Ytterligare 10 till 15 procent tas om hand genom energiåtervinning. 
  • Ett stort antal farliga ämnen har fasats ut genom internationell lagstiftning som Reach och Rohs. 

Det är därför en självklarhet att arbetet med att minska skadliga ämnen ska fortsätta, men åtgärderna måste fokuseras och konstrueras på ett sätt som ger avsedd effekt. Eftersom de produkter som omfattas av den svenska elektronikskatten tillverkas och säljs på global marknad bör arbetet med att minska farliga ämnen i dessa hanteras på EU-nivå. Exempel på sådant framgångsrikt arbete är arbetet inom ramen för Reach och Rohs och inte minst senast i arbetet med förbud av pfas-ämnen där bland annat Sverige varit drivande. Tack vare internationell lagstiftning såsom Reach och Rohs har många farliga ämnen såsom tungmetaller minskat kraftigt i avfallshanteringen. Ämnen som pcb, kvicksilver, PDBe och freon har tack vare sådan lagstiftning snart fasats ut även från avfallsflödet. 

ElektronikBranschens förslag för en bättre miljö 

Fram till att regeringen avskaffar elektronikskatten och driver på för åtgärder som fyller det syfte elektronikskatten avsågs fylla vill ElektronikBranschen se att följande åtgärder kommer på plats: 

  • Avslå regeringens förslag om bnp-indexering av elektronikskatten samt förslagen i promemorian En enklare och tydligare kemikalieskatt
  • Företag ska kunna erhålla 100 procent avdrag om man inte har angivna beskattningsbara kemikalier i produkterna. 
  • Definitionen om huruvida flamskyddsmedlet är tillsatt reaktivt eller additivt måste tas bort. 
  • Skatten ska inte utökas till att omfatta fler produkter. 
  • Resurser bör avsättas för forskning och innovation.