Elektronikskatten: dyr för hushållen och dålig för miljön
Elektronikskatten (formellt kallad skatt på kemikalier i viss elektronik) infördes 2017 med det uttalade syftet att minska förekomsten av farliga flamskyddsmedel. Idag råder det politiskt enighet kring att skatten är ett misslyckande. Den ger ingen miljönytta, utan försvårar återbruk, dränerar svenska hushåll på miljarder och flyttar fler köp till plattformar där elektronik med förbjudna kemikalier säljs.
Elektronikskatten fungerar i praktiken som en straffskatt på svenska konsumenter och seriösa företag inom elektronikbranschen. Därför verkar vi för ett omedelbart avskaffande. Vi anser att miljöarbete ska drivas på EU-nivå, där det faktiskt påverkar den globala produktionen – inte genom nationella särregler som pressar svenska hushålls ekonomi och driver handeln utomlands.
Korta fakta om elektronikskatten
2,5 miljarder – så mycket betalade vi tillsammans i elektronikskatt 2025 enligt Skatteverket
690 kronor – så mycket betalar du extra till följd av elektronikskatt vid köp av exempelvis en tv, spelkonsol, tvättmaskin eller kylskåp.
Elektronikskatten baseras på varans vikt, inte pris eller hur mycket kemikalier den innehåller.
Elektronikskatten är inte öronmärkt för att användas till politiska satsningar för miljön
Forskare inom miljö och EkoDesign kritiserar elektronikskatten
Forskare menar att elektronikskatten flyttar köp till plattformar som säljer farliga produkter
Så slår skatten mot vanliga produkter
Eftersom skatten baseras på produktens vikt och inte pris eller faktiskt kemikalieinnehåll, slår den oproportionerligt hårt mot varor i de lägre prissegmenten. Detta gör skatten djupt regressiv; den drabbar hushåll med tunna plånböcker allra hårdast eftersom andelen elektronikskatt på billigare och tunga produkter blir proportionellt mycket stor. Det är pengar som barnfamiljer, studenter och pensionärer i stället hade kunnat lägga på mat, sparande eller oförutsedda utgifter.
Här är tre konkreta exempel på hur mycket dyrare vanliga produkter blir till följd av elektronikskatten.
Dataskärm: En produkt som utan elektronikskatt skulle kosta cirka 543 kronor beläggs med 685 kronor i skatt och moms. Skatten gör skärmen 126 % dyrare.
Läs hela rapporten här.
Tvättmaskin (Whirlpool): En produkt som annars skulle kosta drygt 4 600 kronor får ett påslag på 685 kronor. Skatten gör tvättmaskinen 15 % dyrare.
TV (TCL 32″): En TV som utan skatt skulle kosta drygt 3 800 kronor blir 685 kronor dyrare för konsumenten. Skatten gör TV:n 18 % dyrare.
Läs mer om elektronikskatten och hur den beräknas på Skatteverket eller räkna ut hur mycket du har betalat extra till följd av elektronikskatt på dina senaste köp på elektronikskatt.se
Därför är elektronikskatten negativ för miljön
Huvudargumentet för elektronikskatten när den infördes var en god ambition: att den skulle bidra till att minska mängden farliga kemikalier i hushållen. Verkligheten har dock visat att detta inte är en uppnådd effekt. I stället för att skydda miljön leder elektronikskatten till en rad oönskade och negativa effekter för miljön och klimatet. Skatten måste därför ses som ett politiskt misslyckande för miljön.
Här är de fem främsta anledningarna till att elektronikskatten motverkar sitt eget miljösyfte:
Stor risk för "falsk substitution" (utbyte till sämre kemikalier)
Gällande lagstiftning medger maximalt skatteavdrag för samtliga så kallade alternativa flamskyddsmedel, det vill säga de som inte innehåller klor, brom eller fosfor. Ett mycket allvarligt problem är att närmare tio av dessa alternativa flamskyddsmedel har påvisats ha allvarliga negativa egenskaper av oberoende experter. Följden är en mycket hög risk för så kallad “falsk substitution”. Det innebär att skatten skapar styreffekter från ämnen med bevisat goda egenskaper till ämnen med olämpliga egenskaper, enbart för att de senare ger högre skatteavdrag. Goda flamskyddsmedel beskattas alltså, samtidigt som ämnen med ibland dokumenterat olämpliga miljö- och hälsoegenskaper kan få maximalt skatteavdrag.
Det är lika viktigt att förstå vad privatkopiering inte är. Med kopiering för privat bruk menas inte:
- material från streamingtjänst,
- nedladdning av material till offlineläge från en streamingtjänst,
- kopiering av material på jobbet,
- otillåtet kopierat material (piratkopiering),
- material som du skapat själv, till exempel egna foton, videoinspelningar eller musik.
Kort sagt: privatkopiering handlar om att du i vissa fall kan göra en kopia för privat bruk av lagligt material – men det omfattar inte streaming (vare sig online eller off-line), inte jobbkopiering och inte piratkopiering.
Straffar återbruk och bromsar den cirkulära ekonomin
Skatten bromsar den cirkulära ekonomin genom att även belasta återbrukad elektronik. Elektronikskatt tas ut också på importerade begagnade produkter, vilket försämrar rörligheten på marknaden och minskar möjligheterna till återbruk. När begagnade varor blir dyrare till följd av skatten försvagas incitamenten att välja återanvändning framför nyköp.
Driver konsumenter till osäkra handelsplattformar
Forskare varnar för att på grund av den ökade kostnaden väljer fler billigare och mindre hållbara produkter än vad de annars hade haft ekonomisk möjlighet till. Det vill säga att prisökningen leder till att fler hushåll tvingas köpa produkter med kortare livslängd för att överhuvudtaget ha råd. Många gånger leder det till att hushåll gör köpen hos handelsplattformar som regeringen och myndigheterna varnat för. Elektronikskatten leder därför till ett ökat inflöde av elektronik med förbjudna kemikalier, brandfaror och kortare livslängd. Resultatet blir i sin tur mer förbjudna kemikalier i de svenska hushållen och en försämrad svensk återvinningsprocess.
Ingen effekt på den globala produktionen
En svensk punktskatt påverkar inte produktutvecklingen av elektronik som tas fram för en världsmarknad. Sverige är ur ett tillverkarperspektiv en mycket liten marknad och står för endast 0,7 procent av den globala marknaden för hemelektronik. Eftersom elektronikvaror inte tillverkas specifikt för den svenska marknaden, har den nationella skatten ingen effekt på globala tillverkares produktion.
Dränerar resurser från meningsfullt hållbarhetsarbete
Elektronikbranschen arbetar redan aktivt med hållbarhetsfrågor och ett stort antal farliga ämnen har framgångsrikt begränsats och fasats ut genom lagstiftning på EU-nivå, såsom REACH och RoHS. Elektronikskatten tvingar dock företagen att lägga mycket stora resurser på administrationen av en icke-ändamålsenlig skatt. Det tar bort värdefullt fokus och resurser från meningsfullt hållbarhetsarbete och innovation.
Farliga ämnen bör begränsas eller förbjudas, men lagstiftningsarbetet behöver fortsatt ske genom att arbetet intensifieras inom EU eller på annan internationell nivå, där det får effekt på riktigt och där effekterna inte snedvrider marknadssituationen för konsumenter och företag i Sverige.
Vad gör ElektronikBranschen?
Elektronikbranschen arbetar kontinuerligt och kraftfullt för att skatten ska tas bort och ersättas av fungerande miljöpolitik. Detta gör vi bland annat genom:
1. Gör din röst hörd via Elektronikskatt.se
Tillsammans med branschorganisationen APPLiA driver vi Elektronikskatt.se – en sajt med fakta, statistik, nyheter och rapporter om skattens konsekvenser och politikernas inställning. Den gör det också enkelt att göra sin röst hörd för att avskaffa elektronikskatten.
2. Rättvis WEEE-statistik i EU
Vi tar fram egna detaljerade granskningar som visar skattens faktiska kostnader för svensk ekonomi och miljö.
3. Politiskt påverkansarbete
Vi träffar beslutsfattare, deltar i remissrundor, arrangerar seminarier i Riksdagen och debatterar i media för att synliggöra hur skatten slår mot den vanliga konsumenten och hämmar den gröna omställningen.
4. Strategiska samarbeten
Vi driver opinionen tillsammans med branschorganisationer som APPLiA, TechSverige, Teknikföretagen och Dataspelsbranschen för att visa på ett enat och starkt näringsliv.
5. Stöd till medlemmar
Vi hjälper våra medlemsföretag att navigera i den tunga administrationen, samtidigt som vi arbetar för att villkoren för en hållbar och lönsam elektronikbransch i Sverige ska förbättras.
Vill du fördjupa dig i fakta?
Ladda ner vår senaste stora granskning: Den ohållbara elektronikskatten 2025 (PDF).
Frågor & svar
Vad är Reach-förordningen?
Reach-förordningen ((EG) nr 1907/2006) Reach3 står för Registration, Evaluation, Authorization and Restriction of Chemicals. Reach-förordningen omfattar krav på kemiska produkter, bekämpningsmedel och varor. I bilaga XVII till Reach-förordningen finns begränsningsregler för vissa ämnen. Det finns också regler som begränsar viss användning av ämnen som innebär en oacceptabel risk.
Vad är POP:s-förordningen?
POPs-förordningen (EU nr 2019/1021) POP står för Persistent Organic Pollutants. Förordningen om långlivade organiska föroreningar (POPs-förordningen4) förbjuder utsläppande på marknaden och användning av ett antal ämnen som är svårnedbrytbara och som kan skada miljön och människor vid låga koncentrationer. Exempel på regleringar i förordningen är kortkedjiga klorparaffiner i plastvaror.
Vad är RoHS-direktivet?
RoHS står för Restriction of the use of certain hazardous substances in electrical and electronic equipment. RoHS-direktivet5 är ett produktspecifikt direktiv för elektriska och elektroniska produkter som begränsar användning av vissa metaller, flamskyddsmedel och ftalater. I direktivet finns bland annat krav på att produkterna ska märkas. CE-märket ska visa att tillverkaren intygar att kraven i särskilda EU-lagstiftningar är uppfylla och kontaktuppgifterna ska visa vilka företag som är ansvariga för produkten. För spårbarhet ska det även finnas en ID–märkning, det kan exempelvis vara en EAN-kod eller ett artikelnummer.
Vad är leksaksdirektivet?
Direktivet om leksakers säkerhet (leksaksdirektivet) (2009/48/EG) EU-direktivet för leksakers säkerhet7 innehåller flera krav på leksakers innehåll av kemikalier. Där finns bland annat gränsvärden för hur mycket av vissa metaller som får läcka ut, begränsningar av innehåll av CMR-ämnen (ämnen som kan orsaka cancer, skada arvsanlag eller fortplantningsförmågan) och parfymämnen. Liksom i RoHS-direktivet finns det i leksaksdirektivet krav på märkning.