Privatkopieringsavgift

Privatkopieringsavgift på elektronik – så funkar det, vilka ändringar föreslås och vad gör ElektronikBranschen

Privatkopieringsavgiften har blivit en alltmer omdiskuterad fråga i takt med att våra vanor kring musik och film har förändrats. I dag är det streamingtjänster som dominerar, ändå betalar vi fortfarande avgifter på elektronik med minne – trots att privatkopiering nästan har blivit ett minne blott. Här reder vi ut varför avgiften finns, hur den påverkar dig och vad ElektronikBranschen gör för att modernisera systemet. 

Privatkopieringsavgift (PKE) är en avgift som läggs på viss elektronik som har ett minne. Orsaken är en EU-lagstiftning som säger att ett medlemsland som tillåter privatkopiering (att du gör en kopia av ett verk till dig eller en kompis) måste ha ett sätt att ersätta upphovsrättspersoner. Privatkopiering är lagligt och ska inte blandas ihop med piratkopiering som är olagligt. 

Men de flesta av oss privatkopierar inte, utan vi har bytt ut blandband och brända cd-skivor mot streamingabonnemang. Trots det betalar du en privatkopieringsavgift när du köper elektronik som omfattas av PKE. 

Enligt nuvarande lag skulle den avgiften vara drygt 2 000 kronor för en mobil. Tack vare branschavtalet som ElektronikBranschen tecknar med Copyswede är det nu 75 kronor. 

Regeringen har kommit med ett förslag till ny lagstiftning som ska lämnas till Riksdagen senast den 14 april 2026. Förslaget är tänkt att träda i kraft den 1 september 2026. Läs mer om detta i högerspalten. 

Läs mer

Med privatkopiering avses kopiering för privat bruk av material du fått lagligt, det vill säga att du kopierar lagligt upphovsrättsskyddat material till dig själv, din närmaste familj eller dina närmaste vänner. Det handlar alltså om kopiering inom en liten och privat krets. 

Det är lika viktigt att förstå vad privatkopiering inte är. Med kopiering för privat bruk menas inte: 

  • material från streamingtjänst, 
  • nedladdning av material till offlineläge från en streamingtjänst, 
  • kopiering av material på jobbet, 
  • otillåtet kopierat material (piratkopiering), 
  • material som du skapat själv, till exempel egna foton, videoinspelningar eller musik. 

Kort sagt: privatkopiering handlar om att du i vissa fall kan göra en kopia för privat bruk av lagligt material – men det omfattar inte streaming (vare sig online eller off-line), inte jobbkopiering och inte piratkopiering. 

Privatkopieringsavgiften är en avgift som läggs på vissa elektronikprodukter och betalas i slutänden av dig som konsument. Det är också själva EU-idén: när privatkopiering är tillåten ska kompensationen bäras av dem som gör privatkopior. 

Avgiften tas ut i varuflödet (av företag som säljer eller för in produkterna), vilket gör att elektronikbranschen hamnar mitt i ett upphovsrättssystem: vi ska hantera avgiften i praktiken och betala den vidare till Copyswede. 

Det här är inget som Sverige har hittat på själv. Grunden finns i EU:s upphovsrättsregler: medlemsländer får ha ett undantag för privatkopiering, men om man har det undantaget ska rättighetshavare få ”rimlig kompensation” i de fall privatkopieringen leder till ekonomisk skada. Det är därför någon form av avgiftssystem finns. 

Privatkopieringsavgiften brukar också kallas “kassettbandskatten”. Den kommer från en tid när många gjorde egna blandband och brände cd-skivor. Då byggdes avgiften upp kring fysiska medier och inspelningsbara produkter. I dag finns den logiken kvar – exempelvis på usb-minnen, mobiltelefoner, datorer och hårddiskar – även när produkterna i praktiken ofta används till annat än privatkopiering. 

Ja, men i väldigt liten omfattning. Faktum är att de flesta inte ens vet hur man gör i dag när vi inte gör blandband och bränner cd-skivor. 

De allra flesta vet inte heller vad privatkopiering är – vilket är en vanlig felkälla vid enkäter som undersöker hur mycket man faktiskt privatkopierar. Många svarande misstar privatkopiering för piratkopiering, som är olagligt.  

Det är du som konsument som ska betala privatkopieringsavgiften – även om du aldrig privatkopierar. Du betalar när du köper viss elektronik med minne. 
 
Enligt EU-domstolen får ett medlemsland inte ha en ersättningsordning som innebär att kostnaden inte går att övervältra på konsumenten. Systemet med privatkopieringsavgifter bygger på att om privatkopiering är tillåten ska kostnaden i slutänden bäras av den som faktiskt privatkopierar – alltså du som konsument.  

Samtidigt tas avgiften inte ut genom att någon skickar en faktura direkt till dig. I stället tas den ut i varuflödet, av företag som för in eller säljer vissa produkter. Avgiften läggs sedan på priset, så att den i praktiken betalas av konsumenten när du köper produkten.  

Det är här elektronikbranschen hamnar i kläm. Företagen är inte de som privatkopierar, men de blir mellanhand i ett upphovsrättssystem: de ska hantera avgiften praktiskt och ekonomiskt och betala den vidare till Copyswede, trots att beteendet avgiften bygger på (privatkopiering) per definition är något bara konsumenter/privatpersoner kan ägna sig åt. Om reglerna är otydliga, för breda eller leder till tvister som tar lång tid, riskerar företag att behöva ligga ute med kostnader eller bära risker som egentligen inte ska hamna där.  

Dagens system bygger på en föråldrad lagstiftning och ett avtal som ElektronikBranschen tagit ansvar för att förhandla fram tillsammans med Copyswede som företräder rättighetsinnehavarna. Utan avtalet skulle systemet vara ohållbart.  

Lagen 
Dagens lagstiftning är formad för en äldre teknikvärld – med mindre minnen i produkter och med produkter som ofta användes för att kopiera musik och film. I dag har mobiltelefoner och datorer mycket större minnen, men utrymmet används i stor utsträckning till helt andra saker: operativsystem, appar, bilder och video. 

Samtidigt konsumerar många innehåll på nya sätt, till exempel via streamingtjänster. Det gör att kopplingen mellan “stor lagring” och “privatkopiering” ofta är svagare än när systemet en gång skapades. 

Ett konkret exempel gör problemet lätt att förstå: enligt lagens nivåer skulle privatkopieringsavgiften kunna bli cirka 2 000 kronor för en mobil med 512 GB minne – om det inte vore för branschavtalet. 

Branschavtalet 
För att du inte ska behöva betala tusenlappar i privatkopieringsavgift på en mobiltelefon som du i praktiken använder till helt andra saker än privatkopiering – och för att systemet inte ska slå orimligt hårt mot branschens konkurrenskraft – har ElektronikBranschen förhandlat fram en överenskommelse med Copyswede, som företräder rättighetshavarna. 

Branschavtalet gör att systemet fungerar. Det reglerar bland annat: 

1) Ett tak som stoppar att avgiften skenar 
I branschavtalet är avgiften kopplad till lagringsutrymme, men med ett tak. För mobiltelefoner är modellen 1 krona per GB, med ett tak på 75 kronor. Det gör att avgiften inte automatiskt blir högre bara för att minnet blivit större. 

2) Smidigare betalning – avgiften följer varan hela vägen Avtalet bygger på att avgiften hänger ihop med vidareförsäljning och redovisas och betalas enligt tydliga rutiner. Det innebär i praktiken att företag inte ska behöva ligga ute med pengar i onödan. Bara för att en vara tas in i Sverige är det inte säkert att den faktiskt säljs till en konsument i Sverige i slutänden. 

3) En kontrollfunktion  
Avtalet innehåller också en samverkan för att förbättra efterlevnaden. Parterna ska samarbeta för att kontrollera marknaden, och ElektronikBranschen åtar sig att bidra med sakkunskap och information som kan underlätta marknadskontroll. 
 
Det är ett konkret sätt som våra medlemsföretag är med och tar ansvar för att systemet fungerar bättre och mer rättvist. 

Off-line-läge i en streamingtjänst är inte privatkopiering. Det är en funktion i en licensierad tjänst som gör att du kan lyssna eller titta utan uppkoppling – men fortfarande på tjänstens villkor, så länge du betalar. Då utgår också ersättning till upphovsrättsinnehavarna via tjänstens licensavtal. Om off-line-läge dessutom skulle beläggas med privatkopieringsavgift skulle du i praktiken betala dubbelt. Det tycker vi vore fel och det stöds av generaladvokatens förhandsyttrande inför EU-domstolens kommande dom. 

När du trycker “ladda ner” i en streamingapp får du inte en fri fil som du kan spara, flytta, spela upp var du vill eller dela vidare. I stället får du tillgång i appen när du saknar uppkoppling, till exempel på resan, på landet eller i tunnelbanan. 

Off-line-material i streaming är i praktiken: 

  • låst till tjänsten och appen, 
  • skyddat med teknik (som gör att innehållet inte går att använda fritt), 
  • kopplat till ditt abonnemang (slutar du vara kund försvinner tillgången), 
  • ofta beroende av att du går online med jämna mellanrum. 

Streamingtjänster är licensierade. När du betalar för en streamingtjänst går pengar vidare i systemet till rättighetshavare genom avtal och royalty. 

EU-domstolen har haft anledning att ta ställning till hur den här typen av funktioner ska bedömas. Inför en kommande dom i mål C-496/24 har generaladvokaten lämnat ett förhandsyttrande med resonemanget att när tjänsteleverantören – genom tekniska skydd – behåller kontroll över tillgång, placering och radering, och användaren bara kan ta del av innehållet under den tid tjänsten tillhandahålls, ligger det långt ifrån klassisk privatkopiering. 

Läs generaladvokatens förhandsyttrande

Regeringen vill ersätta dagens föråldrade regler med en ny lag om privatkopieringsavgift. Det välkomnar vi. Tekniken har sprungit ifrån lagstiftningen – i dag streamar vi i stället för att bränna cd-skivor och göra blandband, och minnet i våra produkter används till operativsystem, appar och bilder. 

Samtidigt finns det delar i förslaget som riskerar att landa fel. Om reglerna träffar för brett, eller om nivåer och tak sätts för högt, drabbar det både dig som konsument och seriösa företag i Sverige. Vi ser också en tydlig risk att förslaget tar höjd för att off-line-läge i streaming ska kunna ses som privatkopiering – trots att off-line redan ersätts via streamingtjänster och att en sådan ordning gör att konsumenten i praktiken kan få betala dubbelt. 

Vår utgångspunkt är enkel: privatkopieringsavgiften är en ersättningsordning för ett väldigt specifikt beteende (laglig privatkopiering som orsakar beaktansvärd ekonomisk skada). Den är inte ett allmänt kulturstöd. Därför måste lagen bygga på hur verkligheten ser ut i dag – hur vi faktiskt använder media och vad vi faktiskt använder minnet i våra produkter till. 

Regeringens förslag till ny lagstiftning skickades ut på remiss i oktober 2025. Den 14 april ska propositionen/lagrådsremissen senast lämnas till Riksdagen. Den nya lagen är tänkt att träda i kraft den 1 september 2026. 

Lagförslaget

Vårt remissvar 

”betydande utsträckning” i stället för ”särskilt ägnat”” 

Kraven för att en anordning ska vara aktuell för avgift måste skärpas betydligt. Begreppet ”särskilt ägnat” ska ersättas med begreppet ”i betydande utsträckning”. 

Sänkta nivåer och sänkt tak 
De angivna avgiftsnivåerna i Förslaget är alldeles för höga och måste sänkas betydligt, såväl avgiften i relation till lagringsutrymme som takbeloppet. Avgifterna behöver kraftigt reduceras även i relation till de avgifter som utgår enligt nuvarande branschavtal.  

Nedsättningsgrunderna behöver förtydligas 
ElektronikBranschen delar inte Förslagets resonemang vad avser utgångspunkterna för vad som är en samlad rimlig kompensation. Nedsättningsgrunderna behöver förtydligas för att säkerställa att det finns adekvata möjligheter att justera nivån nedåt när den i lag angivna avgiften blir för hög. 

Betalning vid försäljning -ingen kopierar innan de köpt produkten  
ElektronikBranschen delar uppfattningen i Förslaget att betaltidpunkten ska förskjutas från importtidpunkten till försäljningstidpunkten till konsument. Ingen privatperson kommer någonsin kunna privatkopiera på en enhet som de inte ens köpt ännu. 

Återförsäljarsystemet måste erbjudas 
ElektronikBranschen tillstyrker att det ska införs ett krav på att Copyswede inte kan motsätta sig ett frivilligt sekundäransvar för elektronikbranschen (det s.k. återfösäljarsystemet där näringsidkare i senare handelsled har rätt, men inte skyldighet att överta redovisnings- och betalningsansvaret från en importör). Det är i dag endast möjligt genom det avtal vi förhandlat fram med Copyswede. 

Avgiften ska baseras på faktisk privatkopiering 
ElektronikBranschen avstyrker förslaget om indexuppräkning. Det finns ingen adekvat korrelation mellan å ena sidan den föreslagna indexregleringen och å andra sidan syftet med privatkopieringsavgiften och i vilken utsträckning privatpersoner kopierar. 

Off-line-användning är inte privatkopiering 
ElektronikBranschen avstyrker Regeringens förslag om att off-line-användning ska ses om privatkopiering. Off-line-användning ska inte grunda någon rätt till privatkopieringsavgiften, vilket också styrks av generaladvokatens förhandsyttrande i frågan i EU-domstolen. 

Transparenskrav på Copyswede 
ElektronikBranschen ställer sig positiv till att den organisation (i praktiken endast Copyswede) som kräver in ersättningen får en skyldighet att informera ersättningsskyldiga näringsidkare om grunderna för beräkningen av krav på ersättning, och inte ska få tillämpa avtalsvillkor som inte har saklig grund eller som är diskriminerande. 

Om branschavtalet inte fanns skulle du betala 2 048 kronor i privatkopieringsersättning för en mobiltelefon med 512 gigabyte. 

Tack vare branschavtalet som ElektronikBranschen har förhandlat fram med CopySwede betalar du i stället 75 kronor för samma mobil. För företagen i branschen innebär avtalet bland annat att de kan betala avgiften till Copyswede vid försäljningstidpunkten. 

Läs avtalet här

Bestämmelserna om privatkopieringsersättning återfinns i 2 kap. 26 k, l och m § i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, även känd som upphovsrättslagen. 

Läs upphovsrättslagen här

Infosoc-direktivet (EU-direktiv 2001/29/EG) är den EU-lagstiftning som sätter ramen för privatkopiering i Europa.  

  • Det tillåter att ett land har ett undantag för privatkopiering – alltså att privatpersoner i vissa fall får göra kopior för privat bruk.  
  • Men om ett land har ett sådant undantag ska rättighetshavare få ”rimlig kompensation” (fair compensation). Det är den principen som ligger bakom privatkopieringsavgifter i flera EU-länder, inklusive Sverige.  
  • EU-domstolen har också slagit fast att det måste finnas en koppling mellan avgiften och den förväntade användningen för privatkopiering. 
  • Systemet måste kunna bära kostnaden vidare till den slutliga användaren.  

Läs direktivet här

Vad gör ElektronikBranschen?

1. EU-avskaffande

Vi menar att systemet behöver moderniseras i grunden och att EU behöver se över direktivet som ligger till grund för den svenska lagstiftningen. 

2. Påverka politikerna

Till dess att EU-lagstiftningen ändras arbetar vi mot den svenska regeringen för att den nya lagstiftningen ska ha så få negativa konsekvenser för branschen som möjligt. Det innebär att avgifterna ska vara proportionerliga, förutsebara och baserad på faktiskt privatkopieringsbeteende och reell skada, i stället för att bygga vidare på en modell som i praktiken är formad av kassettbandseran.  

3. Inga dubbelbetalningar

Off-line-användning i streamingabonnemang är inte privatkopiering och ersättning till upphovsrättsinnehavare omfattas via licensavtal och du ska inte betala dubbelt.  

4. Ökad legitimitet

De flesta vet inte ens vad privatkopiering är eller hur man gör för att privatkopiera, faktum är att många blandar ihop det med olaglig piratkopiering. En minskad privatkopiering måste också innebära att avgifterna sänks – annars saknas legitimitet för systemet.  

5. Branschavtalet

För att du inte ska behöva betala tusenlappar i privatkopieringsavgift på en mobiltelefon – och för att systemet inte ska slå orimligt hårt mot branschens konkurrenskraft – har ElektronikBranschen förhandlat fram en överenskommelse med Copyswede, som företräder rättighetshavarna, det så kallade branschavtalet. 

6. Nytt kulturstöd?

ElektronikBranschen står bakom principen att rättighetshavare ska få ersättning för sina verk, men en privatkopieringsersättning måste bygga på faktisk privatkopiering och reell skada, inte fungera som ett kulturstöd som ska administreras av en annan bransch.

Senast uppdaterad 14 januari 2026