Privatimporten, det vill säga handel där privatpersoner beställer direkt från plattformar utanför EU, har under lång tid ökat explosionsartat. Det är produkter som ofta inte uppfyller säkerhetskrav i form av kemikalieinnehåll eller elsäkerhet, vilket Kemikalieinspektionen och Elsäkerhetsverket varnat konsumenter för. Trots det har den här typen av handel populär, men i somras skedde ett trendbrott. Här finns något att lära om elektronikskatten.
Den 1 juli i år försvann EU:s tullfrihet för försändelser under 150 euro och det infördes en schablonavgift på tre euro per typ av vara. Effekten blev omedelbar. Andelen svenska konsumenter som handlar på Temu eller Shein föll från 18 procent i juli i fjol till åtta procent i juli i år, enligt siffror från Svensk Handel. Importen av småpaket från Kina till Sverige minskade med nästan 70 procent samma månad, uppger Tullverket.
Samtidigt växte den svenska e-handeln som helhet med nio procent i juli, och hemelektronik online steg med 33 procent under andra kvartalet. Konsumenterna slutade alltså inte att handla. De handlade någon annanstans.
Det säger något viktigt om vad den konkurrensen egentligen bestod av. Tio procentenheter av köpviljan vilade på en prisskillnad som tre euro räckte för att radera. Det var inte ett överlägset erbjudande som drog kunderna dit, och det var inte någon djupare lojalitet. Och det baseras på villkor som inte är lika för alla.
Om en avgift på tre euro kan flytta tio procentenheter av de svenska konsumenterna, vad gör då elektronikskatten på upp till 552 kronor per produkt, cirka 690 kronor med moms, för svenska hushålls köpbeteende? Sommarens siffror gör argumentet om att avskaffa elektronikskatten än starkare. Och regeringen har själv drivit linjen i EU att småpaket från aktörer som Temu och Shein inte ska omfattas av tullfrihet, just med hänvisning till osäkra produkter.
Pernilla Enebrink, vd ElektronikBranschen